Det var i början på 2006. Jag satt i SAMI:s styrelse och vi skulle på ett styrelsemöte gå igenom årsredovisningen för 2005 års verksamhet. Jag hade då suttit i styrelsen ett drygt halvår och hade redan fattat mina misstankar om att den dåvarande VD:n Hans Lindström höll på med konstiga saker. Exakt vad kunde jag då inte säga. Jag ansträngde mig därför extra noga att granska årsredovisningen, för att se om jag kunde upptäcka något som verkade avvikande eller suspekt.
Jag hade noterat en liten detalj som stod i en av noterna i liten kursiv stil. VD:n hade under året fått cirka 150 000 SEK mer i pensionsinsättning än året innan. Min enkla fråga blev helt enkelt varför? Den dåvarande ekonomichefen, styrelsen ordförande Tomas Bolme och VD:n Hans Lindström började skruva på sig och tittade på varandra med oroliga blickar.
”En engångsjustering av pensionen…” eller något åt det hållet drog Tomas Bolme till med.
Ett drygt halvår senare, efter att Hans Lindström fått sparken och en oberoende utredning gjorts, fick jag det riktiga svaret på min fråga. De 150 000 kronorna var i själva verket inte någon extra pension utan en ”gratifikation” (extra lön) som Tomas Bolme gett till den dåvarande VD:n för att han haft utgifter då han tog med sin familj på en resa till Malaysia och Japan. Detta var givetvis inte något SAMI skulle betala för, men det tyckte uppenbarligen Tomas Bolme som attesterade utbetalningen utan att informera styrelsen och sedan försökte bluffa om saken på min direkta fråga.
Om det är en person som kommit väldigt lindrigt undan i den så kallade SAMI-härvan så är det Tomas Bolme, den dåvarande styrelsens ordförande i SAMI, tillika ordförande sedan 26 år i Teaterförbundet. Han skyddade Hans Lindström med stor iver, vilket man nu så här i efterhand förstår att han hade många skäl till att göra. Inte undra på att han försökte få advokaten, som han kom dragande med då Hans Lindström skulle avskedas, att riva upp ett styrelsebeslut och göra upp med Hans Lindström, där och då, trots att övriga styrelsen beslutat att Hans Lindström inte skulle få en krona. (För övrigt samma advokat, Anna Öberg, som förespråkade förlikningen med Hans Lindström i december i fjol och som även förespråkat styrelsen att inte ”gå på” varken Tomas Bolme eller den före detta revisorn för att kunna ha fokus på Hans Lindström). Även om jag delat advokatens uppfattning, att Hans Lindström ”varit den störste boven i dramat”, så har jag alltid tyckt att det känts fel att Tomas Bolme (och även f d revisorn) inte fått bära något som helst ansvar. De var högst delaktiga och visste saker som inte var bra och de visste att det ur deras synvinkel inte vore lämpligt att vissa förehavanden blev kända. ”Om denna organisationen granskas är den död” är ju Bolmes klassiska uttalande om SAMI när jag och andra i SMF försökte få till en granskning av förre VD:n förehavanden på sommaren 2006. Det skulle han knappast sagt om han inte satt inne med information om saken.
Jag ser fram emot en sanningskommission med uppdrag att återupprätta förtroendet för SAMI som fördelar ansvaret så att det tydligt skall framgå att individer som Tomas Bolme och andra som valt egna intressen före organisationen aldrig skall få skada den igen.
