Att köra huvudet i vägen

Många gånger har man symboliskt talat kört huvudet i "väggen". Ibland när man frustrerat försökt att göra andra uppmärksamma på något man själv tycker är viktigt till ingen nytta. Andra gånger när man förlorat en tvist på något irriterande teknikalitet.

Men att bokstavligen köra huvudet i vägen i 35 kilometers hastighet var minst sagt en ny erfarenhet. Inget jag kan rekommendera för övrigt. I vart fall inte utan cykelhjälm. Jag är övertygad om att den räddade mitt liv. Eftersom jag slogs medvetslös och förlorade minnet om vad som hände har jag fått förklarat för mig av min bror, som cyklade med mig, att jag försökte väja för en katt som ångrade sig i sista minuten och sprang mellan hjulen på min cykel. Jag lär ha trampat på den och kört över den med bakhjulet innan jag välte i asfalten med huvudet före. Dessutom måste jag luggat den rejält med tanke på allt katthår som satt kvar i kedjan. Hur gick det för katten? Jo, alla kattälskare kan jag lugna och säga att den klarade sig mirakulöst nog väl. Lite tilltufsad med vid god vigör. Jag å min sida bröt tre revben och fick sy fem stygn i pannan förutom en hel del skrapsår lite här och där och fick tillbringa natten på Sahlgrenska sjukhuset.

Efter en månad börjar jag äntligen känna att revbenen börjar läka något. Minnet från olyckan och vad som hände en halvtimme före och till stor del efter har fortfarande inte återvänt. Jag minns inte ens katten.Vet inte om minnet någonsin kommer tillbaka. Men en sak vet jag. Livet gav mig mirakulöst nog en till chans att få njuta av nära och kära och allt gott som finns runt omkring en. Livet är skört – och minsann inget att ta för givet. 

Reflektion angående motgångar

”Att möta hårt motstånd i livet kan för vissa vara en stimulerande utmaning, en möjlighet till att finna en inre styrka – att övervinna. Otaliga exempel finns på framgångsrika musiker och artister som ofta fått överkomma svåra motgångar på vägen (inte sällan i form av ett antal refuseringar). Erfarenheter som gjort dem starkare och som framkallat den explosiva kraft som gett dem framgång i en Musikbransch som ofta kan vara både tuff och krävande. Andra har upplevt att motgången blivit dem övermäktiga och helt enkelt valt en annan väg i livet.

Min erfarenhet säger mig att ett ganska stort mått av envishet, uthållighet och stolthet är en förutsättning för att lyckas inom vilket område man än väljer i livet – inte minst inom musikbranschen. Man skulle önska att det räckte med att vara en begåvad musiker men så ofta som regnet faller lär det finnas individer som inte drar sig för att utnyttja skicklighet hos andra till sin egen fördel och vinning. Det krävs med andra ord att man, utöver musikaliska kvaliteér, även har ett visst mått av inre tåga och självbevarelsedrift, som hjälper en att inte bli utnyttjad och trampad på, utan snarare mött med respekt på alla plan. Att som musiker ”tvingas” stå med mössan i hand och tacksamt ta emot de smulor som delas ut är inte bara förnedrande utan dessutom inte värdigt och anständigt ett skrå som trots allt bringar så mycket liv, energi och glädje till så många.”

Dansbandsturbulens - del 2

Med tanke på de "vågor" som uppstått sedan jag gjorde senaste inlägget finns det anledning att följa upp angående turbulensen för dansband och artister på havet.

Vad som för mig var obekant i sammanhanget var att ett stort antal artister och dansband tidigare lämnat in en petition till Viking Line i en protest mot NAMNKAB d v s man tänkte inte uppträda på Viking Lines båtar så länge som NAMNKAB var bokare. Detta bl a med anledning av att företrädare för NAMNKAB tidigare varit inblandad i ett par konkurser där artister/dansband ansett sig blivit ekonomiskt drabbade. (se nedanstående länkar)

http://www.nt.se/soderkoping/artikel.aspx?articleid=6893986
http://rasmusonline.blogspot.com/2011/03/dagens-artikel-i-alandstidningen.html
http://www.sjofart.ax/sv/nyheter/trippeltrubbel_for_provat_viking/388

Det i sammanhanget något ironiska kan man tycka, är att eftersom Viking Line tycks ha hörsammat artistprotesten mot NAMNKAB och avbrutit samarbetet i förtid, så har det olyckligtvis medfört att ett annat "gäng" med artister och band ansett sig förfördelade i andra ändan eftersom de inte får de spelningar som de blivit anser sig ha blivit lovade under hösten 2011.

Den juridiska "sjögången" i den här saken är inte heller så självklart enkel att hantera som det kan tyckas. De artister/band som vill reagera mot uteblivna spelningar kan nämligen bara vända sig mot bolaget som har bokat dem, d v s NAMNKAB. Om NAMNKAB får anspråk på sig från artister så får de i sin tur rikta anspråk mot Viking Line om man anser att något fel begåtts från deras sida. (Det skall tilläggas att Viking Line har låtit meddela att man inte anser sig ha gjort något fel i saken).  I vissa fall kan det ju även finnas ytterligare en mellanman, exempelvis ett dansbandsbolag eller artistbolag som engagerat enskilda musiker för de "uteblivna" spelningarna. Detta gör det än mer "känsligt" då den enskilde musikern har att vända sig mot bolaget som i sin tur har att vända sig mot NAMNKAB.
Katten på råttan...råttan på repet.

Min enda utgångspunkt, oavsett omständigheterna i detta specifika fall, är att man skall hedra ingångna avtal vare sig dessa är muntliga eller skriftliga. Om så har skett i detta fall finns det uppenbarligen olika uppfattningar om där uppgifter står mot varandra. Återstår att se vilka svallvågor som kommer ur den här stormen.

Dansbandsturbulens

Vad händer med dansen på Viking Line?


Har blivit kontaktad av ett flertal upprörda Dansbandsföreträdare den senaste tiden med anledning av att Viking Line byter bokare från Namnkab till TWA/Hiester.

För den oinvigde verkar Viking Line ha anammat principen att man låter ett (eller ett par) bokningsbolag sköta samtliga bokningar av samtliga dansband på båtarna. Tidigare använde sig Viking Line av TWA/Hiester men bytte för en kort tid sedan till Namnkab. Varför man nu väljer att bryta Namnkabs avtal i förtid (verkar som om parterna varit överens) och återgå till TWA/Hiester igen är för mig höljt i dunkel.

Vad jag finner anmärkningsvärt i sammanhanget är att Viking Line inte verkar vilja följa uppgörelsen med Namnkab att samtliga redan bokade band under hösten 2011 skall få fullfölja sina spelningar. Vad är anledningen till att man från Viking Lines sida väljer att skapa en sådan turbulens med risk för juridiska efterspel? Har TWA/Hiester haft något med saken att göra varför inte bokade band av Namnkab skall få fullfölja sina spelningar eller finns det andra skäl?

Vad är det som pågår i Dansbandssfären?  Svallvågorna går höga...

SAMI - Tomas Bolme

Det var i början på 2006. Jag satt i SAMI:s styrelse och vi skulle på ett styrelsemöte gå igenom årsredovisningen för 2005 års verksamhet. Jag hade då suttit i styrelsen ett drygt halvår och hade redan fattat mina misstankar om att den dåvarande VD:n Hans Lindström höll på med konstiga saker. Exakt vad kunde jag då inte säga. Jag ansträngde mig därför extra noga att granska årsredovisningen, för att se om jag kunde upptäcka något som verkade avvikande eller suspekt.

Jag hade noterat en liten detalj som stod i en av noterna i liten kursiv stil. VD:n hade under året fått cirka 150 000 SEK mer i pensionsinsättning än året innan. Min enkla fråga blev helt enkelt varför? Den dåvarande ekonomichefen, styrelsen ordförande Tomas Bolme och VD:n Hans Lindström började skruva på sig och tittade på varandra med oroliga blickar.
”En engångsjustering av pensionen…” eller något åt det hållet drog Tomas Bolme till med.

Ett drygt halvår senare, efter att Hans Lindström fått sparken och en oberoende utredning gjorts, fick jag det riktiga svaret på min fråga. De 150 000 kronorna var i själva verket inte någon extra pension utan en ”gratifikation” (extra lön) som Tomas Bolme gett till den dåvarande VD:n för att han haft utgifter då han tog med sin familj på en resa till Malaysia och Japan. Detta var givetvis inte något SAMI skulle betala för, men det tyckte uppenbarligen Tomas Bolme som attesterade utbetalningen utan att informera styrelsen och sedan försökte bluffa om saken på min direkta fråga.

Om det är en person som kommit väldigt lindrigt undan i den så kallade SAMI-härvan så är det Tomas Bolme, den dåvarande styrelsens ordförande i SAMI, tillika ordförande sedan 26 år i Teaterförbundet. Han skyddade Hans Lindström med stor iver, vilket man nu så här i efterhand förstår att han hade många skäl till att göra. Inte undra på att han försökte få advokaten, som han kom dragande med då Hans Lindström skulle avskedas, att riva upp ett styrelsebeslut och göra upp med Hans Lindström, där och då, trots att övriga styrelsen beslutat att Hans Lindström inte skulle få en krona. (För övrigt samma advokat, Anna Öberg, som förespråkade förlikningen med Hans Lindström i december i fjol och som även förespråkat styrelsen att inte ”gå på” varken Tomas Bolme eller den före detta revisorn för att kunna ha fokus på Hans Lindström). Även om jag delat advokatens uppfattning,  att Hans Lindström ”varit den störste boven i dramat”, så har jag alltid tyckt att det känts fel att Tomas Bolme (och även f d revisorn) inte fått bära något som helst ansvar. De var högst delaktiga och visste saker som inte var bra och de visste att det ur deras synvinkel inte vore lämpligt att vissa förehavanden blev kända. ”Om denna organisationen granskas är den död” är ju Bolmes klassiska uttalande om SAMI när jag och andra i SMF försökte få till en granskning av förre VD:n förehavanden på sommaren 2006. Det skulle han knappast sagt om han inte satt inne med information om saken.

Jag ser fram emot en sanningskommission med uppdrag att återupprätta förtroendet för SAMI som fördelar ansvaret så att det tydligt skall framgå att individer som Tomas Bolme och andra som valt egna intressen före organisationen aldrig skall få skada den igen.

Min vän Friedemann

Ibland träffar man på individer som lämnar stora avtryck i ens liv. Individer som besitter något utöver det vanliga. Något man imponeras av.

Min vän Friedemann och jag var tillsammans förtroendevalda revisorer i SAMI från 2007 och fram till början på året. Utsedda av stämman att vara extra "vakthundar" så att saker och ting gick rätt till i organisationen. Jag var nominerad av Musikerförbundet och Friedemann av SYMF. Friedemann är till vardag violinist i en stor orkester.  Med tanke på den härva som Hans Lindström efterlämnat i organisationen så tog vi vårt uppdrag på största allvar. Vi granskade och granskade, kvitto efter kvitto. Ekonomipersonalen på SAMI skötte sig exemplariskt och de anmärkningar vi hade när det gällde kvitton, fakturor m m var småsaker i sammanhanget. Alla verkade också nöjda med det arbete vi utförde ända fram till december 2010 då vi fick frågan från styrelsen ordförande om vi som förtroendevalda revisorer ansåg att ett beslut om förlikning med förre VD:n Hans Lindström var förenligt med stämmans vilja. Vi tillskrev styrelsen och uttryckte vår uppfattning att vi inte trodde att ett beslut att göra upp med den förre VD:n var förenligt med stämmans vilja. Styrelsemajoriteten bestående av representanter för SYMF och Teaterförbundet hade redan bestämt sig för att gör upp med förre VD:n och blev märkbart irriterade över att vi som förtroendevalda revisorer blandade oss i styrelsens arbete.

Eftersom  både jag och Friedemann ansåg att beslutet om förlikningen var förhastat och illa underbyggt beslutade vi oss för att kalla till en extra föreningsstämma. Styrelsemajoriteten som ingått förlikningen blev minst sagt bestörta över vårt agerande och vissa ansåg att det skulle innebära att SAMI skulle "krascha" och att det då skulle vara vårt fel. Det fanns inte tillstymmelse till ödmjukhet att man kanske fattat ett beslut som gjort många musiker väldigt upprörda. Inte någon som ville ta konsekvenserna av ett  beslut som kanske inte var så genomtänkt. (I efterhand sannolikt inte ens lagligt som det visat sig). Revisorn övertygade oss om att återkalla begäran om extrastämma för att ge valberedningen tid att arbeta fram till ordinarie stämma vilket vi åtlydde.

Genom denna enorma press som vi blev utsatta för stod Friedemann fast vid sin uppfattning att beslutet om förlikningen var fel. Trots att det gick på tvärs mot vad hans "egna" i SYMF hade beslutat. Det kallar jag civilkurage! Eftersom min uppfattning sammanföll med Musikerförbundets representanter i styrelsen, som hade reserverat sig mot förlikningsbeslutet, var det ju inte lika känsligt för mig även om det var jobbigt nog. Friedemann har min fulla respekt och beundran. Det han gjorde var stort i mina ögon. Hade SYMF (eller TF) haft fler "Friedemann" i sin organisation som suttit i SAMI:s styrelse eller som revisorer hade Hans Lindström aldrig tillåtits få det "spelutrymme" han fick. Friedemann förtjänar min fulla respekt!

SAMI - en nystart?

I tisdags var det årsstämma i SAMI - föreningen som samlar in och betalar ut pengar till artister och musiker när deras musik spelas offentligt. Många medlemmar var upprörda över att majoriteten i styrelsen bestående av representanter för SYMF och Teaterförbundet drivit igenom en förlikning med den förre VD:n Hans Lindström som innebar att man avstod från ett skadeståndskrav på 27 MKR. Hans Lindström avstod å sin sida från sina krav på 6 MKR för utebliven fallskärm. Musikerförbundets representanter i styrelsen hade reserverat sig mot beslutet om förlikning. ( I SAMI:s styrelse finns 11 ledamöter varav 4 från Musikerförbundet, 4 från SYMF och 3 från Teaterförbundet). Samtliga 4 ledamöter från SYMF och 2 från Teaterförbundet beviljades inte ansvarsfrihet av stämman. Bland dessa ordförande i SYMF, Bo Olsson, och Teaterförbundets direktör, Jaan Kolk. Stämman ajournerades och kommer att fortsätta den 31/5 då en ny styrelse skall väljas.

Jag satt i SAMI:s styrelse 2006 och upptäckte att den förre VD:n (som fick sparken 2006) hade gått bakom ryggen på styrelsen och ingått omfattande avtal för föreningens räkning på cirka 300 MKR. Min upprörda reaktion som innebar att jag ansåg att man borde utreda VD:s förehavande och ge honom sparken fick stöd av Musikerförbundet men ignorerades fullständigt av TF:s och SYMF:s ledamöter till min stora förvåning och bestörtning. Jag var naiv nog att tro att rätt ska vara rätt och fel skall vara fel och insåg inte att i "politikens" värld verkar det helt sakna betydelse. Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme, som då var ordförande i SAMI, hade bestämt sig för att skydda förre VD:n och övriga representanter i TF skyddade i sin tur sin ordförande med stöd av SYMF:s representanter. Men stenen hade satts i rullning och när personalen till slut började läcka information om att den tidigare VD:n hade skott sig själv tvingades man från TF och SYMF:s sida göra en kovändning och sparka VD:n.

När nu samma styrelsemajoritet, bestående av representanter från SYMF och TF,  som en blixt från klar himmel i december i fjol, beslutade sig att förlikas med den förre VD:n som man processat mot i fyra års tid, var det många med mig som förvånades och reaktioner av bestörtning från många musiker strömmade in på mail och telefon. När det även framkommit att styrelsen beslut att förlikas sannolikt även saknat lagstöd har det inte gjort saken bättre vad gäller förtroendet för styrelsen och organisationen som sådan.

SAMI behöver en nystart! Musikerförbundets ordförande, tillika SAMI:s ordförande Jan Granvik har föreslagit att en sanningskommission skall tillsättas för att vända på alla stenar och kunna redogöra för medlemmarna i organisationen vad som egentligen hänt och vilka som bar ansvar. En omfattande åtgärd kan tyckas men sannolikt nödvändig, efter alla turer som varit, för att återupprätta förtroendet för organisationen.

Vill du läsa en utförlig artikel om SAMI-härvan kan jag tipsa om http://magasinetfilter.se/magasin/filter-19-11/stjarnsmallen.aspx

Bli inte chockad när du läser. Det kan visserligen vara svårt att tro att vissa av detaljerna är riktiga, men ibland överträffar verkligheten fantasin - tragiskt nog i detta fall.