onsdag 25 maj 2011

Min vän Friedemann

Ibland träffar man på individer som lämnar stora avtryck i ens liv. Individer som besitter något utöver det vanliga. Något man imponeras av.

Min vän Friedemann och jag var tillsammans förtroendevalda revisorer i SAMI från 2007 och fram till början på året. Utsedda av stämman att vara extra "vakthundar" så att saker och ting gick rätt till i organisationen. Jag var nominerad av Musikerförbundet och Friedemann av SYMF. Friedemann är till vardag violinist i en stor orkester.  Med tanke på den härva som Hans Lindström efterlämnat i organisationen så tog vi vårt uppdrag på största allvar. Vi granskade och granskade, kvitto efter kvitto. Ekonomipersonalen på SAMI skötte sig exemplariskt och de anmärkningar vi hade när det gällde kvitton, fakturor m m var småsaker i sammanhanget. Alla verkade också nöjda med det arbete vi utförde ända fram till december 2010 då vi fick frågan från styrelsen ordförande om vi som förtroendevalda revisorer ansåg att ett beslut om förlikning med förre VD:n Hans Lindström var förenligt med stämmans vilja. Vi tillskrev styrelsen och uttryckte vår uppfattning att vi inte trodde att ett beslut att göra upp med den förre VD:n var förenligt med stämmans vilja. Styrelsemajoriteten bestående av representanter för SYMF och Teaterförbundet hade redan bestämt sig för att gör upp med förre VD:n och blev märkbart irriterade över att vi som förtroendevalda revisorer blandade oss i styrelsens arbete.

Eftersom  både jag och Friedemann ansåg att beslutet om förlikningen var förhastat och illa underbyggt beslutade vi oss för att kalla till en extra föreningsstämma. Styrelsemajoriteten som ingått förlikningen blev minst sagt bestörta över vårt agerande och vissa ansåg att det skulle innebära att SAMI skulle "krascha" och att det då skulle vara vårt fel. Det fanns inte tillstymmelse till ödmjukhet att man kanske fattat ett beslut som gjort många musiker väldigt upprörda. Inte någon som ville ta konsekvenserna av ett  beslut som kanske inte var så genomtänkt. (I efterhand sannolikt inte ens lagligt som det visat sig). Revisorn övertygade oss om att återkalla begäran om extrastämma för att ge valberedningen tid att arbeta fram till ordinarie stämma vilket vi åtlydde.

Genom denna enorma press som vi blev utsatta för stod Friedemann fast vid sin uppfattning att beslutet om förlikningen var fel. Trots att det gick på tvärs mot vad hans "egna" i SYMF hade beslutat. Det kallar jag civilkurage! Eftersom min uppfattning sammanföll med Musikerförbundets representanter i styrelsen, som hade reserverat sig mot förlikningsbeslutet, var det ju inte lika känsligt för mig även om det var jobbigt nog. Friedemann har min fulla respekt och beundran. Det han gjorde var stort i mina ögon. Hade SYMF (eller TF) haft fler "Friedemann" i sin organisation som suttit i SAMI:s styrelse eller som revisorer hade Hans Lindström aldrig tillåtits få det "spelutrymme" han fick. Friedemann förtjänar min fulla respekt!